Insekter har normalt tre tydligt åtskilda kroppsdelar:
De flesta fullbildade insekter har tre par gångben som utgår från
mellankropppen. Hos en del insekter, som till exempel vattenskorpionerna (2 arter i Sverige, hör till
skinnbaggarna) är frambenen omvandlade till gripredskap.
De flesta insekter har som fullbildade dessutom ett eller två par vingar.
Framvingarna är fästa på insekternas mellersta
mellankroppssegment, bakvingarna på det tredje och sista.
Hos insekter som flugor och myggor (tvåvingar) är det bakre vingparet ombildat till ett par svängkolvar, hos skalbaggarna är framvingarna mer eller mindre hårda och hos insekter som bärfisar och skräddare (skinnbaggar) är inre hälften av framvingarna läderartad medan den yttre består av ett tunt membran.
Insekter har ett huvud som består av flera sammanvuxna segment. På huvudet sitter normalt
Insekternas antenner kan se ut på många olika sätt,
trådlika, klubblika, kamlika eller plymartade till exempel. En del insekter, som till exempel ollonborren och den vanliga tordyveln, har en "knippe blad" i spetsen av sina antenner.
Många steklar som getingar och humlor har typiskt knäböjda antenner.
En del insekter, som till exempel hopprätvingarna vårtbitare och gräshoppor, har sina antenner placerade på pannan (frons), andra har sina vid sidan av munskölden (clypeus).
Hos de flesta vivlar sitter antennerna mitt på det långa snytet.
Insekter använder sin antenner bland annat som känselorgan.
Många fjärilar använder sina
antenner till att dofta sig fram i tillvaron. Bild på stora fjäderlika antenner hos en mätare.
Många insekter har både två sammansatta fasettögon och 1-3 punktögon som ofta är placerade mellan
fasettögonen. Hos de egentliga trollsländorna
kan fasettögonen bestå av upp till 30 000 enskilda ommatider.
Insekters munnar består av flera delar:
På insekternas underkäkar och underläpp sitter ett par ledade, oftast trådlika, palper (maxillärpalper och
labialpalper).
Hos insekter med bitande mundelar som till exempel trollsländor,
skalbaggar och gräshoppor kan man tydligt urskilja
dessa mundelar medan de hos andra inskter med sugande/stickande mundelar har ombildats och vuxit samman till sugrör mm.
Jämför till exempel käkarna hos en skalbagge och sugröret hos skinnbaggar, flugor och myggor (tvåvingar).
Insekters mellankropp kan delas in i tre delar - prothorax, mesothorax och metathorax. Hos de insekter som har
vingar sitter det främre paret på mesothorax och det bakre på metathorax.
Hos många insekter är fram- och bakvingar sammankopplade med en liten "hakanordning"och båda vingarna rörs
samtidigt och i samma riktning. Hos andra insekter som t ex trollsländorna rörs fram- och bakvinge oberoende av
varandra.
De flesta insekter har tre par gångben. Frambenen utgår från insektens prothorax, det mellersta benparet utgår
från mesothorax och bakbenen från metathorax.
Insekter har en bakkropp (abdomen) som består av flera rörliga segment, där vart och ett är försett med en ryggplåt (tergit) och en bukplåt (sternit). Mellan dessa kitinplåtar är huden tunn och elastisk vilket man tydligt kan konstatera till exempel hos en mätt och uppsvälld mygghona. På många insekter, till exempel gräshoppor och trollsländor, är de flesta andningshålen, spiraklerna, där andningsrören, trakéerna, mynnar, placerade längs bakkroppens sidor. En del insekter har under larvstadiet i vatten trakégälar på bakkroppens sidor. Flicksländelarven har till exempel tre bladformade gälar i bakkroppsspetsen.
Insekter har inget inre skelett utan det är den förstärkta huden som utgör skelettet, man brukar tala om ett ledat hudskelett som är bildat av bildat av kitin.
Sidan gjordes av ilj -eposttecken- flowsim.se