Den enda stunden

Allena var jag,
han kom allena;
förbi min bana
hans bana ledde,
han dröjde icke
men tänkte dröja,
han talte icke,
men ögat talte.-
Du obekante,
du välbekante!
En dag försvinner,
ett år förflyter,
det ena minnet
det andra jagar;
den korta stunden
blev hos mig evigt,
den bittra stunden,
den ljuva stunden.
 
Johan Ludvig Runeberg (1804-1877)
 
Ett av de roligare tolkningsförslagen jag sett går ut på att dikten skulle handla om en naturälskares möte med en älg.