© ilj@flowsim.se
klicka på pilarna för att scrolla texten nedåt/uppåt
fungerar i bl.a. Netscape o MSiE fr o m version 4, Firefox
Sokrates om sann kunskap i Platons Staten
För att nu få en uppfattning om vår natur beträffande dess kunskap eller
okunnighet, ber jag dig nu att tänka dig följande bild. Tänk dig människor i
en underjordisk grotta; denna har en ingång, som är öppen mot ljuset och lika vid
som grottan (som alltigenom i hela sin längd är lika bred). Här vistas de ända
från barndomen, bundna med fjättrar om benen och halsen på ett sätt, som gör,
att de ej kunna röra sig ur fläcken och endast kunna se rakt fram, men däremot äro
oförmögna att vrida på huvudet. Ovanför och bakom dem brinner en eld
på avstånd, och mellan elden och de fängslade höjer sig en väg, utmed vilken
en liten mur är uppförd, liknande det skrank, som taskspelare uppresa mellan sig och
folkmassan, och över vilket de visa sin konster.
[...]
Tänk dig vidare människor gå utmed denna mur, bärande allehanda redskap, som synas ovanför
muren, ävensom statyer och figurer av sten, trä eller annat material. Och somliga
av dessa människor prata naturligtvis, och andra tiga.
[...]
Men de äro lika oss, sade jag. Ty tror du, att de i denna situation se något annat av sig
själva eller av de andra än de skuggor, som av elden kastas på den motsatta väggen av
grottan?
[...]
Och om de vore i stånd att tala med varandra - tror du ej, att de då skulle beteckna dessa skuggor,
som de se, som verkliga föremål?
[...]
Antag vidare, att fängelset gåve eko från motsatta väggen. Tror du, att de då, när
någon av de förbipasserande talade, skulle anse, att någon annan talade än just den skugga,
som skred förbi?
[...]
överhudvud skulle alltså sådana människor ej hålla något annat för sant och verkligt
än skuggorna av tingen.
Sokrates (enl Platon) illustrerar Platons idélära i Staten (427-347 f.Kr), i översättning
av Claes Lindskog, Bokförlaget Doxa AB, 1984
